sweetess

Jag måste få försvara mig inför Terezas kommentar, hehe... like you know, försvarsmekanismen är bevis på "missbruk".
Haha... men måste ändå.

För fyra år sedan, då jag föll ihop i skolan, då var jag verkligen sönderstressad. Då planerade jag efter tider, extremt mycket, skrev till och med upp att jag skulle duscha mellan den och den tiden osv. Det var in i detalj.
Men efter det har jag gjort allt för att inte stressa och jag planerar aldrig in mer än en sak per dag och som ni märker tittar jag väldigt mycket på film, så jag sitter faktiskt still. Men japp, jag har myror i benen, är väldigt rastlös och vill alltid ha något på gång. Men jag har lärt mig känna mina gränser, och det är en anledning till att jag inte försöker planera in så mycket på schemat.
Mitt problem, ja det är ett problem, är att jag alltid ligger ett steg före i tankarna. Sitter jag på jobbet och fakturerar verkstadsfakturor funderar jag på jourfakturorna och tvärtom, sitter jag i receptionen är mina tankar på fakturorna som ligger på mitt bord osv osv
Samma hemma, tvättar jag funderar jag på dammsugningen, dammsuger jag funderar jag på att göra mat osv
Ja ni fattar... eller? :p

Jag kan aldrig endast fokusera på det jag gör just för tillfället. Jag måste alltid tänka på nästa sak som ska göras och där mina vänner har ni min, inre stress. Det handlar inte om att jag har mycket att göra för det har jag inte, jag har alltid något på gång, men i hanterbar nivå, min stress är som sagt inom mig. Vad jag tror i alla fall... =)
Det och att jag har extremt stora mål och krav på mig själv, i skolan; VG, fan va dåligt. Jag kämpade inte jätte mycket, men blev fly förbannad om jag "bara" fick VG. Samma på jobbet, hinner jag inte med allt på en dag, utan lämnar det till dagen efter, så ser jag det som ett nederlag. Dumt, jag vet, mycket! Men jag jobbar på det...

Oops, långt inlägg! ;)
XoXo