Funderingar över kärlek...
Therese funderar:
Kärlek - hur kommer det sig att man, när man blir rikigt kär, gör allt för denna personen. Väljer honom/henne framför sina egna behov och drömmar. Kommer man någonsing ångra sina val?
Vad är det i kärleken som gör en människa så omtänksam och givmild mot just en enda person av det motsatta könet?
Jag har haft en hel del drömmar i livet och har självklart fortfarande massor, men som ett exempel;
När jag gick i gymnasiet och skulle ta studenten ville jag efteråt gå reseledarskola och arbeta en säsong i Grekland och sedan jobba lite i Sverige innan jag drog jorden runt i några månader. Men så ett halvår innan studenten träffade jag kärleken min och vad hände när studenten kom? Inte kunde jag ju åka iväg ett halvår i alla fall, det blev ingen reseledarskola. Och inte heller någon jorden runt resa, och om den nu skulle bli av vill jag ju självklart åka med hjärtat mitt, vem vill vara ifrån kärleken i ett halvår? Funkar det när den ena är ute och reser och upplever Massor och den andre sitter hemma och väntar och har sin vanliga vardag? Det blev i alla fall student och sen jobb, har jobbat i 4 år nu och jag börjar undra hur man ska resonera. Jag kommer ångra mig om 10 år när jag sitter där med man, barn, hus och hela köret - då kommer jag ångra att jag aldrig uppfyllde min dröm.
Men hur kommer det sig att man låter kärleken bestämma över drömmarna?
Är jag feg eller gör kärleken en bara alldeles blind och dum?
Någon som förstår mig? :p
Vill bara tillägga: Älskar verkligen Sebastian och jag ångrar inte att jag inte gjorde allt det efter stundenten, för jag vet att jag gjorde rätt val då.
Jag undrar bara hur det kommer sig att man blir sådan? En vanlig förälskelse är ju inte likadant, hur kan det finnas en enda person i hela världen som får en att ge upp saker och ting? :)
Ett tillägg till: Sebastian har verkligen Aldrig hindrat mig från att genomföra drömmarna, snarare tvärtom - det är mer jag som tvekar på sådana saker!
Jaja, rörigt inlägg, men nu har jag skrivit av mig i alla fall! =)
Nu ska jag göra mig klar för SATC! =D
XoXo
Kärlek - hur kommer det sig att man, när man blir rikigt kär, gör allt för denna personen. Väljer honom/henne framför sina egna behov och drömmar. Kommer man någonsing ångra sina val?
Vad är det i kärleken som gör en människa så omtänksam och givmild mot just en enda person av det motsatta könet?
Jag har haft en hel del drömmar i livet och har självklart fortfarande massor, men som ett exempel;
När jag gick i gymnasiet och skulle ta studenten ville jag efteråt gå reseledarskola och arbeta en säsong i Grekland och sedan jobba lite i Sverige innan jag drog jorden runt i några månader. Men så ett halvår innan studenten träffade jag kärleken min och vad hände när studenten kom? Inte kunde jag ju åka iväg ett halvår i alla fall, det blev ingen reseledarskola. Och inte heller någon jorden runt resa, och om den nu skulle bli av vill jag ju självklart åka med hjärtat mitt, vem vill vara ifrån kärleken i ett halvår? Funkar det när den ena är ute och reser och upplever Massor och den andre sitter hemma och väntar och har sin vanliga vardag? Det blev i alla fall student och sen jobb, har jobbat i 4 år nu och jag börjar undra hur man ska resonera. Jag kommer ångra mig om 10 år när jag sitter där med man, barn, hus och hela köret - då kommer jag ångra att jag aldrig uppfyllde min dröm.
Men hur kommer det sig att man låter kärleken bestämma över drömmarna?
Är jag feg eller gör kärleken en bara alldeles blind och dum?
Någon som förstår mig? :p
Vill bara tillägga: Älskar verkligen Sebastian och jag ångrar inte att jag inte gjorde allt det efter stundenten, för jag vet att jag gjorde rätt val då.
Jag undrar bara hur det kommer sig att man blir sådan? En vanlig förälskelse är ju inte likadant, hur kan det finnas en enda person i hela världen som får en att ge upp saker och ting? :)
Ett tillägg till: Sebastian har verkligen Aldrig hindrat mig från att genomföra drömmarna, snarare tvärtom - det är mer jag som tvekar på sådana saker!
Jaja, rörigt inlägg, men nu har jag skrivit av mig i alla fall! =)
Nu ska jag göra mig klar för SATC! =D
XoXo
Kommentarer
Postat av: Tereza
Jag förstår precis va du menar... När man älskar någon vill man ju vara tillsammans med den personen, man får helt enkelt nya behov! Drömmarna kanske finns kvar, men behoven ändras...
Trackback
