sweetess

Igår, precis när vi skulle kliva ur taxin till Liseberg ringde min pappa och sa att de var tvugna att avliva en av hundarna och frågade om jag ville säga hej då.
Jäkligt dålig tajming. Jag sa nej, jag hade aldrig klarat det...

Så igår eftermiddag tog de bort henne. Hon har varit dålig till och från nu ett tag och i går blev hon jätte sjuk, jätte snabbt och personalen på Blå Stjärnan sa att även med en operation så skulle hon inte bli helt bra. Så för hennes egna skull var detta det bästa för henne. Även om vi alla andra bara ville försöka med en operation och hoppas på det bästa. Men man får lita på läkarna och försöka att inte vara allt för egoistiska. Hon skulle aldrig bli frisk och få återkommande värk.

Känns jätte tomt och tråkigt och jag är enormt "stolt" över mig själv hur jag lyckades hålla tårarna inne hela kvällen igår och under hela telefonsamtalet med min helt förkrossade mamma, men sen bara brast det...

Blozzom
En hund som ingen annan, hon var så snäll så det finns inte, man kunde göra vad som helst med henne och hon bara lydde... Kom ihåg när hon var mindre och jag klädde henne i dock-kläder och la henne på rygg i min docksäng, tog på henne en keps och solglasögon och satte henne under ett parra för att det skulle se ut som hon var på stranden - allt för att ta olika kort. Hon var så himla go!
Kunde konster från att sitta, ligga, vinka, rulla runt, pussas, high-five m.m.
Hon blev 12 år och jag saknar henner verkligen massor, lika hemskt nu som när farfar gick bort - lite hemskt att säga kanske, men hon var som vilken familjemedlem som helst. Växte ju upp med henne och hon var alltid med.


Saknar och kommer alltid att älska dig!