sweetess

För ett och ett halvt år sedan dog min morfar och två dagar efteråt dog min gammelmormor, för ett år sedan dog min farfar... dessa vad de första dödsfall jag upplevt och de kom allihop extremt tätt inpå varandra.
Man fick sig en tankeställare...
Är en stark människa så jag har aldrig försökt visa något, visst grät jag, men under de två första dödsfallen grät jag bara under just själva "dödsdagen" men med farfar, det blev för mycket men jag har ändå hållt tårar och känslor tillbaka - dumt, jag vet.
Men mitt sätt att bearbeta detta var att bli organdonator, tycker jag alla ska bli, spela roll vart ditt hjärta tar vägen när du är död, kan det rädda någons liv är det ju super!
Och det är så jag känner... jag vill verkligen inte att andra ska behöva gå igenom vad jag går igenom, så om jag nu råkar ut för bilolycka eller något annat kommer jag kunna rädda iaf en människa och det är det så värt!

Men det var tydligen inte nog, jag Måste lämna blod också, det är bara en sån sak jag känner...
Men lat som man är så har man aldrig tid, eller man tar sig aldrig tid... kan förvisso bero på att jag är rädd för sprutor och blod också men jaja... =)
Så satt vi på en lunch här på jobbet och många andra nämnde samma sak, att de ville lämna blod men aldrig kom iväg... så jag fick den briljanta idén att försöka beställa en blodbuss till jobbet :)
Ja jag vet, jag är en superbra människa *hehe*
Så frågan är igång och jag håller tummarn!

Gå in ni också...
Ge blod:   http://www.geblod.nu/
Donera organ:   https://app.socialstyrelsen.se/Donation/anmaldon.aspx