Min kusin skriver...
Den är än så länge endast påbörjad och det behövs lite småjusteringar för att få texten att flyta, men det är ju sådant som man löser efter hand, när allt är nedprintat och man sätter sig och verkligen suger in allt man skrivit.
Men än så länge är den bra, gripande och väldigt starka ord. Inte i form av svordomar eller så utan bara rent allmänt starka ord, man känner det han vill att man ska känna.
Ett utdrag;
"Misshandlade människor som ler igen, våldtäktsoffer som vågar älska igen, före detta missbrukare som fungerar igen och folk med ett funnet hopp igen... Sådant skrivs det fanimej aldrig om, människor som faktiskt har mer styrka än många andra. Allt är inte sorgligt 24 timmar om dygnet."
Och han har så rätt... media vinklar alltid allt till det negativa och skriver om världens nederlag, kan de inte för en gångs skull skriva om något folk blir glada av? Människor som verkligen lyckats ta sig tillbaka i livet.
Jag måste ta ett utdrag till som är, om inte mer sant än ovanstående;
"...det är dags att titta in i allas ögon, men speciellt våra små fantastiska liv som föds till världen och inse att tillsammans kan vi sluta kriga, avskriva världsskulder och börja bygga upp en generation som är tacksam. Det är en lång väg men det är väl på tiden att börja nu?"
Även detta stämmer! Det stämmer så mycket att det gör ont i mig att läsa detta bara för jag känner mig extremt maktlös som individ av att inte kunna påverka detta. Men det är exakt som han skriver - vi måste inse detta tillsammans! Hur svårt kan det vara? Vad vinner vi på alla krig? Inse att folk är olika och lär av varandra för f-n! *ahhhhhhhhh*
