sweetess

Igår hittade jag en mobiltelefon ute i snön; jag tog med den in, torka av den och ringde upp min egna mobil så jag fick fram vem som ägde den. Tyvärr gick den till ett företag så att få fram direkt person var halvt omöjligt. Ringde upp en i senast ringda nummer som befann sig i Åmål och hade ingen aning om vart denna killen befann sig - dött lopp där. Telefonen ringde och mannen i andra änden visste inte heller vart man fick tag på honom mer än på denna mobil. Jag gav upp och tänkte att han ringer väl sin egna mobil och mkt riktigt, han ringde och bodde i närheten så han kom och hämta upp den.

Som tack fick jag 100 kr i "hittelön", tacka först nej tack men han insistera så jaja... tack haha.



Det roliga med hela denna historien är att alla jag prata med i hans telefon och med honom själv var helt lyriska att jag varit så ärlig och inte snott telefonen, men helt seriöst så skulle jag nog inte kunna med. Är för ärlig och skulle ha det på mitt samvete resten av livet. Och hur skoj är det för honom att komma till jobbet på måndag och säga att han tappa mobilen?

 Nä - ärlighet varar längst! ;)

XoXo