Jag är en komplicerad person...
Jag är en person som har många och stora drömmar, jag vill mycket, ändrar mig ofta och vill göra det jag känner just för stunden. När jag vill något så vill jag det med en gång, vänta är det värsta som finns. Jag är ganska självsäker, bestämd och envis. Jag vet vad jag vill och jag vet vad jag inte vill. Men samtidigt har jag svårt för att säga nej och är lätt att övertala. Jag är rastlös och älskar att vara i farten, det ska hända saker nästan hela tiden och hatar att sitta still för länge.
Samtidigt är jag en person med mycket känslor, mina känslor gör mig till en öppen bok ang hur jag mår och jag är inte rädd för att be om hjälp, även om jag vill klara allt själv. Älskar att hjälpa människor och få andra att må bra och jag sätter mina närmsta framför mig själv.
Av den sistnämnda anledningen glöms jag själv bort! Jag åtsidosätter mig själv och den jag är för att få andra att må bra. Den färgstarka person jag egentligen är blir mer och mer grå och i en dimma går jag runt, men innerst inne lever den jag är född att vara, personen som inte bara drömmer utan genomför saker.
Jag är en enkel men komplicerad person helt enkelt - take it or leave it!
Media skapar lågkonjutur!
Jag läste i tidningen idag att ytterligare 1500 varlsas på Volvo AB. Med detta varslet betyder det att endast en fjärdedel finns kvar och arbetar. Det är ju sjukt! En fjärdedel? Egentligen borde alla de som är kvar säga upp sig och sätta dem i skiten, men man vet ju att man inte är oersättlig och i dagens situaton lär de inte heller ha svårt att hitta nya personer som gärna tar deras gamla jobb, så då är det bättre att stanna. För tillhör man de lyckliga få som klarat sig hittills så är man nog ganska säker för nästa varsel måste ju innebära konkurs...
Men det är riktigt sjukt hur långt allt gått. En fjärdedel, herrejäklar, tänk när trenden vänder och de måste anställa tre fjärdedelar igen och dessa personer ska lära upp sig osv. De måste ju ta de gamla medarbetarna, annars lär de få problem. Och extrema kvalitetsbrister.
Jag brukar aldrig läsa tidningen utan mest bläddra igenom snabbt och idag kommer jag ihåg varför, tidningar skriver ta mig fasen aldrig något positivt, aldrig! Det står bara om varsel, mord, dålig ekonomi osv. Det enda positiva var att det ska bli fint väder i helgen. Helt ärligt... media är de största bovarna i dagens lågkonjuktur, allt de skriver skrämmer folk som fortfarande har ett jobb, vilket resulterar i att dessa personer snålar in på sin ekonomi och slutar leva som vanligt. Detta i sin tur medför att affärer och dylikt inte har samma försäljning osv osv osv. Hade varit roligt att se en endaste tidning skriva om något positivt som hänt i världen, vad som helst!
Ge oss lite hopp för tusan istället för att sparka på den som ligger.
Men det är riktigt sjukt hur långt allt gått. En fjärdedel, herrejäklar, tänk när trenden vänder och de måste anställa tre fjärdedelar igen och dessa personer ska lära upp sig osv. De måste ju ta de gamla medarbetarna, annars lär de få problem. Och extrema kvalitetsbrister.
Jag brukar aldrig läsa tidningen utan mest bläddra igenom snabbt och idag kommer jag ihåg varför, tidningar skriver ta mig fasen aldrig något positivt, aldrig! Det står bara om varsel, mord, dålig ekonomi osv. Det enda positiva var att det ska bli fint väder i helgen. Helt ärligt... media är de största bovarna i dagens lågkonjuktur, allt de skriver skrämmer folk som fortfarande har ett jobb, vilket resulterar i att dessa personer snålar in på sin ekonomi och slutar leva som vanligt. Detta i sin tur medför att affärer och dylikt inte har samma försäljning osv osv osv. Hade varit roligt att se en endaste tidning skriva om något positivt som hänt i världen, vad som helst!
Ge oss lite hopp för tusan istället för att sparka på den som ligger.
Nu jäklar!
Nu har jag börjat förändringen av mitt liv, eller förändring och förändring. Men jag ska genomföra saker jag vill göra, jag ska följa mina drömmar och se möjligheter istället för hindren. Det snurrar tankar och planeringar i mitt huvud... Men en sak i taget... och nu ska det inte bara vara snack, jag ska leva mitt liv!
There's more to living than only surviving!
Detta ska bli spännande!
Jag gör detta med en blandning av rädsla och lycka, exakt som det ska vara ;)
To be continued...
Dagens i-landsproblem!
Jag har ingen direkt åldersnoja, älskar att vara 25, men nu räcker det, detta är den perfekta åldern. Tiden går för fort och åren bara försvinner. Man hinner inte med allt man vill och drömmer om. Jag är absolut inte rädd för att bli gammal, är dock livrädd för att inte hinna med allt jag vill, livrädd för att sitta där om massa år och ångra saker jag aldrig gjorde. Som ordspråket;
"Bättre ångra det man gjort än det man aldrig gjorde"
Sååå himla sant!
När jag gick på gymnasiet hade jag drömmar och mål i livet till överflöd, men så kom man ut i arbetslivet och det säkra förhållandet med en kille och så prioriterades allt detta bort och nu sitter man här och vågar inte ta steget att göra allt man vill. Man har blivit bekväm, säker på det man har och rädd för att ta ett steg ut från den bubblan man lever i. Jag är supernöjd med allt jag har, men samtidigt vet jag att jag hade gjort så mycket annat med mitt liv om jag inte haft allt detta. Men jag har valt detta själv och jag varken skyller på någon eller klagar på mitt liv, för jag har det superbra och är verkligen lycklig.
Men ska livet verkligen bestå av att jobba 48 veckor för att sedan kunna unna sig fjuttiga 4 veckors semester?
När ska jag få tid att resa runt, jobba i usa, gå en reseledarutbildning, starta eget, rädda isbjörnar, mata lejonbebisar osv? =/
Livet är jobbigt när hjärtat vill två olika saker...
(I-landsproblem)
"Bättre ångra det man gjort än det man aldrig gjorde"
Sååå himla sant!
När jag gick på gymnasiet hade jag drömmar och mål i livet till överflöd, men så kom man ut i arbetslivet och det säkra förhållandet med en kille och så prioriterades allt detta bort och nu sitter man här och vågar inte ta steget att göra allt man vill. Man har blivit bekväm, säker på det man har och rädd för att ta ett steg ut från den bubblan man lever i. Jag är supernöjd med allt jag har, men samtidigt vet jag att jag hade gjort så mycket annat med mitt liv om jag inte haft allt detta. Men jag har valt detta själv och jag varken skyller på någon eller klagar på mitt liv, för jag har det superbra och är verkligen lycklig.
Men ska livet verkligen bestå av att jobba 48 veckor för att sedan kunna unna sig fjuttiga 4 veckors semester?
När ska jag få tid att resa runt, jobba i usa, gå en reseledarutbildning, starta eget, rädda isbjörnar, mata lejonbebisar osv? =/
Livet är jobbigt när hjärtat vill två olika saker...
(I-landsproblem)
Etik- & moralfrågor
Vi hade väldigt allvarliga men intressanta samtalsämnen på jobbfrukosten idag. Jag tycker väldigt starkt ang det mesta, oftast retar det alltid någon och då är det så jäkla skoj att spinna vidare på det bara för att reta upp riktigt ordentligt :p
Jag tycker alla får ha sin egna åsikt och det finns inget rätt eller fel och jag förstår inte hur man kan reta upp sig på någon bara för att de har en annan åsikt.
Dagens retmoment var att jag sa att jag inte märkt någon större skillnad på att socialdemokraterna eller moderaterna satt vid makten. Och det har jag inte heller. Men visst har jag hört om att gamla och sjuka fått det sämre men man ser ju till sitt egna liv och då har jag inte märkt den minsta skillnaden.
Sen var det också det här med invandrare, jag är absolut ingen rasist men jag tycker Sverige tar emot alla med alldeles för öppna armar. Det finns de som kommer till Sverige och sköter sig exemplariskt och då spelar det mig absolut ingen roll om de är svenskar, iraker, finnar eller annat. Men... kommer de hit och gör ett brott så ska de ut med en gång, det finns inget "sitta i fängelse i Sverige" för dem, absolut inte. Sveriges fängelser är på tok för bra och har man hamnat i fängelse så ska man fasen känna det också, så därför anser jag att om någon kommer hit och gör ett brott och så ska de sitta här för att de t.ex. stenas till döds om de åker hem - då ska de hem. Det ska inte finnas snälla straff för brott. För då blir det automatiskt så att människor med kass bakgrund kommer hit, begår ett brott, hamnar i fängelse och får "husrum" mat och utbildning - och detta betalar vi skattebetalare - nej tack!
Så nu kommer vi till det som retade upp de flesta - Jag är för dödsstraff!
Jajjamän I am, till en viss del... om bevisen är klockrena och de VERKLIGEN kan bevisa en sak så kan jag tycka att personen som begått brottet inte borde få en andra chans, men det beror som sagt på bevis OCH vad det är för straff.
Ett exempel;
Någon av de som går in i skolor, skjuter hej vilt och dödar både barn och vuxna bara sådär, de fångas på övervakningskamera och själva överlever. De borde få dödsstraff!
Ja som sagt, det finns en hel del frågor här i världen som väcker diskussioner, agg och konflikter. Det är dels sådana här frågor och religioner som skapar krig, men enligt mig är det också dessa frågor som gör att vi lär av varandra, blir mer öppna och kanske till och med får oss att ändra åsikt om saker och ting.
Världen är till för att vi ska lära av varandra så öppna ögonen, se allt ur ert eget perspektiv men var inte rädda för att säga vad ni tycker och kanske till och med vara så modiga att ändra åsikt om ni känner för det.
Vi utvecklas hela tiden, hela livet!
Vad tycker ni, mina underbara läsare!? =)
Jag tycker alla får ha sin egna åsikt och det finns inget rätt eller fel och jag förstår inte hur man kan reta upp sig på någon bara för att de har en annan åsikt.
Dagens retmoment var att jag sa att jag inte märkt någon större skillnad på att socialdemokraterna eller moderaterna satt vid makten. Och det har jag inte heller. Men visst har jag hört om att gamla och sjuka fått det sämre men man ser ju till sitt egna liv och då har jag inte märkt den minsta skillnaden.
Sen var det också det här med invandrare, jag är absolut ingen rasist men jag tycker Sverige tar emot alla med alldeles för öppna armar. Det finns de som kommer till Sverige och sköter sig exemplariskt och då spelar det mig absolut ingen roll om de är svenskar, iraker, finnar eller annat. Men... kommer de hit och gör ett brott så ska de ut med en gång, det finns inget "sitta i fängelse i Sverige" för dem, absolut inte. Sveriges fängelser är på tok för bra och har man hamnat i fängelse så ska man fasen känna det också, så därför anser jag att om någon kommer hit och gör ett brott och så ska de sitta här för att de t.ex. stenas till döds om de åker hem - då ska de hem. Det ska inte finnas snälla straff för brott. För då blir det automatiskt så att människor med kass bakgrund kommer hit, begår ett brott, hamnar i fängelse och får "husrum" mat och utbildning - och detta betalar vi skattebetalare - nej tack!
Så nu kommer vi till det som retade upp de flesta - Jag är för dödsstraff!
Jajjamän I am, till en viss del... om bevisen är klockrena och de VERKLIGEN kan bevisa en sak så kan jag tycka att personen som begått brottet inte borde få en andra chans, men det beror som sagt på bevis OCH vad det är för straff.
Ett exempel;
Någon av de som går in i skolor, skjuter hej vilt och dödar både barn och vuxna bara sådär, de fångas på övervakningskamera och själva överlever. De borde få dödsstraff!
Ja som sagt, det finns en hel del frågor här i världen som väcker diskussioner, agg och konflikter. Det är dels sådana här frågor och religioner som skapar krig, men enligt mig är det också dessa frågor som gör att vi lär av varandra, blir mer öppna och kanske till och med får oss att ändra åsikt om saker och ting.
Världen är till för att vi ska lära av varandra så öppna ögonen, se allt ur ert eget perspektiv men var inte rädda för att säga vad ni tycker och kanske till och med vara så modiga att ändra åsikt om ni känner för det.
Vi utvecklas hela tiden, hela livet!
Vad tycker ni, mina underbara läsare!? =)
Jag leker doktor! :p
Jag fick en kommentar i mitt förra inlägg som jag tänkte svara på, men det blev så långt svar så jag skriver ett inlägg istället :p
Postat av: Fru T
Jag tränar inte ihårt, max en timme i veckan och det räknas inte som hård träning för kroppen :)
Det underliga är ju att det räcker med riktig träning i en vecka så känner jag mig förkyld morgonen därpå och det håller i sig i cirka 1-2 dagar =/
Jag googlade på det och fick upp detta:
Kronisk trötthet; efter fysisk ansträngning får man sjukdomskänslor som håller i sig i mer än 24 timmar, problem med korttidsminnet och svårt att koncentrera sig, återkommande ont i halsen, ömma körtlar på halsen eller i armhålorna, huvudvärk och man känner sig inte utsövd när man vaknar.
Den som lider av kroniskt trötthetssyndrom har oftast även besvär som sammanhänger med hormonsystemet och immunförsvaret.
Jag hatar att söka sjukdomar på nätet men det låter ju jäkligt likt alla mina symtom =/
Jag har ju tillskott av kortison i min astmamedicin pga att jag så ofta blev förkyld. Kanske ska börja ta denna oftare, som jag skall så ja... *skäms*
Jag har för några år sedan haft B12 brist och jag hoppas verkligen att det räcker med sådanna kosttillskott.
Även ovannämnda sjukdomen kan botas med B12 :)
I vart fall är ovannämnda ingen jobbig sjukdom utan bara jobbig tills man får vård :)
Ja vid sånna oklara symtom som jag har så får man väl göra sin egna research inför kommande läkarbesök.
Men nu sitter jag bara och spekulerar, dels för att man blir frustrerad och dels för att man skall ha argument när man kommer till vårdcentralen, för vi vet ju alla hur de är! Haha...
Jag skiter i vad det är, bara de hittar något för det här är svinigt jobbigt... framför allt när man inte vet varför.
Någon med fler förslag?
Och säg inte för lite sömn, då skrattar jag bara, sover är det mesta jag gör :p
XoXo
Postat av: Fru T
Kan det vara så att när kroppens utsätts för hård träning så minskar förmågan till återhämtning? Vilket ju då sätter ner immunförsvaret? En teori från Dr. Tez! :)
Jag tränar inte ihårt, max en timme i veckan och det räknas inte som hård träning för kroppen :)
Det underliga är ju att det räcker med riktig träning i en vecka så känner jag mig förkyld morgonen därpå och det håller i sig i cirka 1-2 dagar =/
Kronisk trötthet; efter fysisk ansträngning får man sjukdomskänslor som håller i sig i mer än 24 timmar, problem med korttidsminnet och svårt att koncentrera sig, återkommande ont i halsen, ömma körtlar på halsen eller i armhålorna, huvudvärk och man känner sig inte utsövd när man vaknar.
Den som lider av kroniskt trötthetssyndrom har oftast även besvär som sammanhänger med hormonsystemet och immunförsvaret.
Jag hatar att söka sjukdomar på nätet men det låter ju jäkligt likt alla mina symtom =/
Jag har ju tillskott av kortison i min astmamedicin pga att jag så ofta blev förkyld. Kanske ska börja ta denna oftare, som jag skall så ja... *skäms*
Jag har för några år sedan haft B12 brist och jag hoppas verkligen att det räcker med sådanna kosttillskott.
Även ovannämnda sjukdomen kan botas med B12 :)
I vart fall är ovannämnda ingen jobbig sjukdom utan bara jobbig tills man får vård :)
Ja vid sånna oklara symtom som jag har så får man väl göra sin egna research inför kommande läkarbesök.
Men nu sitter jag bara och spekulerar, dels för att man blir frustrerad och dels för att man skall ha argument när man kommer till vårdcentralen, för vi vet ju alla hur de är! Haha...
Jag skiter i vad det är, bara de hittar något för det här är svinigt jobbigt... framför allt när man inte vet varför.
Någon med fler förslag?
Och säg inte för lite sömn, då skrattar jag bara, sover är det mesta jag gör :p
XoXo
I have a dream...
Alla har vi våra drömmar och mål i livet.För några år sedan skulle jag gjort allt för att uppnå mina, gärna på så kort tid som möjligt.För varje år så har jag tappat stinget och tänker massa ggr innan jag gör något - Du har blivit vuxen säger alla.
Men icke, jag tror även vuxna vill uppnå mål, vara impulsiva och följa sitt hjärta.
Så mitt nya mål är att uppnå, om inte alla, så väldigt många av mina mål och drömmar. Jag ska bli gamla Therese som älskar allt vad utmaningar heter!
Fast med mindre stress än förr då ;)
Jag har några saker jag vill göra innan jag börjar plantera rötter:
- Resa runt i USA - Uppleva San Francisco, Las Vegas, Los Angeles, Niagarafallen, Washington, Mount Rushmore, Grand Canyon, Miami & Orlando.
- Jag vill resa till Australien, Nya Zeeland och Fiji
- Åka till Paris, Venedig, Nice, Monaco, London och Irland.
- Åka på en sista minuten
- Jag har alltid velat gå en reseledarutbildning via Ving.
- Hjälpa till att rädda isbjörnar
- Flyga luftballong
- Jag vill få ett jobb jag verkligen, verkligen trivs med, nej - älskar!
- Sen finns det säkert massa mer som jag inte kommer på just nu...
Har ni några speciella drömmar eller mål?
Hatar ett enda ord!
Jag sitter på jobbet med blandade känslor
Lättad, arg, ledsen och frustrerad.
Alla tankar, alla känslor, allting...
...jag blir helt snurrig!
Varför måste det vara sådana här tider!?
Det finns ett enda ord jag hatar just nu;
LÅGKONJUKTUR!!!
Livet blir vad man gör det till och så även detta...
...tror jag iaf!
Over and out again!
Lättad, arg, ledsen och frustrerad.
Alla tankar, alla känslor, allting...
...jag blir helt snurrig!
Varför måste det vara sådana här tider!?
Det finns ett enda ord jag hatar just nu;
LÅGKONJUKTUR!!!
Livet blir vad man gör det till och så även detta...
...tror jag iaf!
Over and out again!
Empty...
Om cirka en timme ska jag vara på morgonmöte på jobbet,
vilket jag inte direkt känner för.
Känner inte för något idag.
Tankarna snurrar och jag vet varken vad jag vill eller hoppas på.
Besvikelsen är enorm.
Vet inte vad jag ska skriva just nu - så återkommer :)
Over and out!
vilket jag inte direkt känner för.
Känner inte för något idag.
Tankarna snurrar och jag vet varken vad jag vill eller hoppas på.
Besvikelsen är enorm.
Vet inte vad jag ska skriva just nu - så återkommer :)
Over and out!
Daydream beliver...
Trött på allt vad sitta vid datorn och jobba heter, trött på Sverige i allmänhet och då framför allt vädret, trött på varsel-snack och framför allt trött på vissa personer runt omkring :(
Jag känner för att ge upp allt; säga upp mig, sälja lägenheten och bara börja om.
Resa någonstans, samla krafter och inte tänka på någon eller något.
Vet att detta aldrig kommer hända eftersom jag aldrig kommer kunna sluta tänka på mina nära och kära.
Men drömma kan man i alla fall...
True True...
Ledsna tankar...
Vad är egentligen viktigt i livet?
Inte är de tjobb, pengar, resor eller andra materiella ting.
Inte för mig iaf...
För mig är de viktigaste de som står mig nära.
Framför allt familj och övrig släkt, men även vänner.
Jag skulle hellre vara råfattig än att se någon jag verkligen älskar må dåligt.
Det är mycket sådanna tankar just nu...
Dels pga att min farfar dog för exakt två år sedan idag
och känslan av att se honom så jäkla sjuk, minns jag så väl.
Min gammelmormor gick så fort, hon var glad och dog på rätt sätt
(om man får lov att säga så)
Min farfar plågades...
Min mamma har hela mitt liv mått mer eller mindre dåligt,
men det blir bara värre med åren och just nu är hon riktigt kass.
Hon är verkligen min nummer 1 och jag älskar henne mer än mig själv.
Älskar dig mest i världen mamma!
Mycket ledsna tankar idag, men man får ha sådanna dagar också...
Jobb-effektiv!
I tidningar och media har det på senaste tiden stått en hel del om
"att prata på jobbet" och jag måste nog erkänna att jag står på sidan som
är för prat på jobbet. Jag anser att utan den sociala kontakten med sina
arbetskamrater utöver arbetet är jobbet inte fullt lika intressant och folk tröttnar.
Jag har också en annan förmåga som kanske inte är fullt lika bra,
jag tänker mycket bättre på jobbet. Allt jag behöver lösa löser jag på jobbet,
t.ex. saker där lite större beslut behövs tas osv. Hur kan det vara så?
Jag får ju ändå gjort mitt jobb och lite till så det är ju inte det att jag inte arbetar,
men jag hinner med så mycket.
Samtidigt som jag fakturerar så hinner jag både tänka ut vart vi ska
åka på semestern, vad jag ska köpa i julklapp till alla,
vilken mat vi ska ha inhandlat till julen osv osv
Jag är nog helt enkelt jobb-effektiv! =D
Och snabb i fingrarna när det kommer till att skriva på datorn :)
Sen är det nog lite så att jag kan mitt jobb och inte behöver engagera all
min tankekraft i jobb utan har en del hjärna över till annat, haha...
I vart fall så är de nio timmarna på jobbet mina effektivaste timmar på ett dygn.
Varför är jag rädd för att vara lycklig?
Jag är över lag en väldigt positiv person som vill alla väl, tänker det bästa om alla
och ger folk chans på chans att bevisa mig fel när jag fått en uppfattning om dem.
Jag har väldigt lätt för att vara öppen om mig själv och mitt liv.
Men det finns en sak här i världen jag inte öppnar upp mig för lika lätt - kärleken.
Varför vet jag inte, ingen i min släkt är direkt skilda men ändå så vill jag inte ge mig själv till 110%
Japp jag har förhållande, yes jag är förlovad och ja jag trivs.
Men tidigare i livet har det varit så med pojkvänner att när något känts det minsta fel så har jag tackat för mig och dragit, rädslan för att själv bli sårad tog över och min chans till att slippa detta var att själv göra slut.
Jag har aldrig blivit dumpad, ingen som hunnit, detta är inget jag är stolt över för vem vet...
...jag kanske har gått miste om super-killar.
Nu har jag ju en sådan så jag ska inte klaga, men han har allt legat risigt till i början han också,
tur att han var så envis så jag inte fick den riktiga chansen att dra.
Sen när vi skulle förlova oss så kändes allt jätte bra, tills ja... den dagen,
jag fick panik och kände "va fan gör jag?" men samtidigt kändes det ju så rätt.
Jag fick helt enkelt intala mig själv att det var ju bara en förlovning,
inget livsavgörande - och detta är ju inget jag ångrar idag :)
Varför känner jag så här?
Vad är jag rädd för?
Eller jag vet ju vad jag är rädd för - att bli sårad.
Men varför?
Ingen har ju tidigare sårat mig.
Och ingen som står mig nära heller.
Hur kan man vara rädd för att vara lycklig till 110%?
och ger folk chans på chans att bevisa mig fel när jag fått en uppfattning om dem.
Jag har väldigt lätt för att vara öppen om mig själv och mitt liv.
Men det finns en sak här i världen jag inte öppnar upp mig för lika lätt - kärleken.
Varför vet jag inte, ingen i min släkt är direkt skilda men ändå så vill jag inte ge mig själv till 110%
Japp jag har förhållande, yes jag är förlovad och ja jag trivs.
Men tidigare i livet har det varit så med pojkvänner att när något känts det minsta fel så har jag tackat för mig och dragit, rädslan för att själv bli sårad tog över och min chans till att slippa detta var att själv göra slut.
Jag har aldrig blivit dumpad, ingen som hunnit, detta är inget jag är stolt över för vem vet...
...jag kanske har gått miste om super-killar.
Nu har jag ju en sådan så jag ska inte klaga, men han har allt legat risigt till i början han också,
tur att han var så envis så jag inte fick den riktiga chansen att dra.
Sen när vi skulle förlova oss så kändes allt jätte bra, tills ja... den dagen,
jag fick panik och kände "va fan gör jag?" men samtidigt kändes det ju så rätt.
Jag fick helt enkelt intala mig själv att det var ju bara en förlovning,
inget livsavgörande - och detta är ju inget jag ångrar idag :)
Varför känner jag så här?
Vad är jag rädd för?
Eller jag vet ju vad jag är rädd för - att bli sårad.
Men varför?
Ingen har ju tidigare sårat mig.
Och ingen som står mig nära heller.
Hur kan man vara rädd för att vara lycklig till 110%?
Så sant...
"Det är omöjligt att njuta helt av sysslolösheten om man inte har mycket att göra"
Vill vara själv...
Jag har hamnat i en fas där jag inte orkar med någon
Jag vill bara vara för mig själv och göra ingenting
Orkar inte umgås med någon, orkar inte prata i telefon, orkar inte sitta vid datorn
Vill bara vara i tystnaden...
Kanske läsa en bok, ta långa duschar, sitta och glo på tv, dricka te...
Jag vill vara för mig själv utan någon i närheten
Tror detta handlar om att vi haft så mycket att göra hela detta år och kroppen börjar säga ifrån
Kommer inte ens ihåg när jag hade senast helt lediga helgen utan något eller någon inplanerad
Och att se min kalender för resten av detta år gör inte det hela mycket bättre J
Men jag har roligt i vart fall och då överlever man ju...
Men en vecka på en strand med en solstol - Ja tack!
Jag älskar en ny person!
Jag har fått starka känslor för en person.
Jag bryr mig mer om denna personen än jag någonsin trott var möjligt.
Denna person har öppnat mina ögon och visat mig hur man egentligen ska må.
Personen får mig att må bra och gör mig lycklig.
Dessa känslor visar hur viktigt det är att vårda allt man känner med ömhet och respekt.
Att man ska lyssna på signaler och göra det som faller en in.
Jag förstår inte hur jag kunnat leva utan denna person i hela mitt liv.
Hur jag har lyckats komma igenom åren utan att känna saknad.
Jag älskar denna person och kommer alltid att göra.
När man väl funnit äkta känslor skall man hålla fast vi dem.
Förlåt Sebastian, det är inte du...
Jag har gått igenom hela mitt liv utan att bry mig om mig själv,
vad jag tycker och tänker och känner och vill.
Jag har brytt mig om alla andra och gjort val för att inte såra dem.
Jag har försökt visa mig extremt stark och aldrig visat min besvikelse eller irritation.
Men det är slut på det nu... jag har funnit mig själv och jag älskar mig själv.
Det är bara du som kan förändra ditt liv och du som kan göra de avgörande valen för att må bra.
Jag har blivit glad och spontan igen och jag lyssnar på mitt hjärta.
Inget/ingen kan hindra mig från mig själv nu.
Jag är jag och jag älskar det.
Detta är början på något bra...
Jag bryr mig mer om denna personen än jag någonsin trott var möjligt.
Denna person har öppnat mina ögon och visat mig hur man egentligen ska må.
Personen får mig att må bra och gör mig lycklig.
Dessa känslor visar hur viktigt det är att vårda allt man känner med ömhet och respekt.
Att man ska lyssna på signaler och göra det som faller en in.
Jag förstår inte hur jag kunnat leva utan denna person i hela mitt liv.
Hur jag har lyckats komma igenom åren utan att känna saknad.
Jag älskar denna person och kommer alltid att göra.
När man väl funnit äkta känslor skall man hålla fast vi dem.
Förlåt Sebastian, det är inte du...
Jag har gått igenom hela mitt liv utan att bry mig om mig själv,
vad jag tycker och tänker och känner och vill.
Jag har brytt mig om alla andra och gjort val för att inte såra dem.
Jag har försökt visa mig extremt stark och aldrig visat min besvikelse eller irritation.
Men det är slut på det nu... jag har funnit mig själv och jag älskar mig själv.
Det är bara du som kan förändra ditt liv och du som kan göra de avgörande valen för att må bra.
Jag har blivit glad och spontan igen och jag lyssnar på mitt hjärta.
Inget/ingen kan hindra mig från mig själv nu.
Jag är jag och jag älskar det.
Detta är början på något bra...
Tiden!?
Vart tar tiden vägen egentligen?
Dagarna flyger förbi och helgen känns obefintlig,
veckorna tickar på som en sekundvisare och månaderna lika så.
Redan mitten av november?
Vad händer egentligen?
Känns som igår vi körde som dårar till Nyköping eller fick sms i Grekland om lilla nya kusinen.
Men allt det är flera, flera månader sedan.
Om två månader är det 2009.
Men vart tog 2008 vägen?
Vad hände med allt man planerade för detta året?
Jag tycker det är lite läskigt hur fort tiden går men samtidigt ska man inte klaga,
det sägs ju att tiden går fort när man har roligt! :p
Dagarna flyger förbi och helgen känns obefintlig,
veckorna tickar på som en sekundvisare och månaderna lika så.
Redan mitten av november?
Vad händer egentligen?
Känns som igår vi körde som dårar till Nyköping eller fick sms i Grekland om lilla nya kusinen.
Men allt det är flera, flera månader sedan.
Om två månader är det 2009.
Men vart tog 2008 vägen?
Vad hände med allt man planerade för detta året?
Jag tycker det är lite läskigt hur fort tiden går men samtidigt ska man inte klaga,
det sägs ju att tiden går fort när man har roligt! :p
Förtjänar alla samma öde?
Vissa personer förtjänar mer än andra, så är det bara...
Jag anser att alla förtjänar en andra chans men tar man inte tillvara på den så förtjänar man ingen tredje heller.
Misstag är ok, men då ska man också inse sina misstag och rätta till dem.
Inser man inte sitt misstag kommer man också göra om det och då är man i samma situation igen och igen och igen...
Man bestämmer själv över sitt liv och man väljer själv vilka vägar man skall gå.
Alla är inte värda samma öde och alla förtjänar inte samma lycka.
Vill man så kan man!
It's up to you self!
Jag anser att alla förtjänar en andra chans men tar man inte tillvara på den så förtjänar man ingen tredje heller.
Misstag är ok, men då ska man också inse sina misstag och rätta till dem.
Inser man inte sitt misstag kommer man också göra om det och då är man i samma situation igen och igen och igen...
Man bestämmer själv över sitt liv och man väljer själv vilka vägar man skall gå.
Alla är inte värda samma öde och alla förtjänar inte samma lycka.
Vill man så kan man!
It's up to you self!
Tänk er för...
Det finns en del saker som sker på jobbet som är ganska "patetiska",
jag kan i min vildaste fantasi inte få ihop allt som sker med hur folk tänker.
Vissa, de flesta, spelar ett personlighets-spel på jobbet men alla borde känna till sina gränser.
Det finns saker man inte säger eller gör, saker man håller för sig själv och saker man inte ens ska tänka.
Men i vilket fall så ska man tänka sig för och fundera innan man agerar.
Det finns inga hemligheter på ett mindre företag, för alla vet allt om allt och alla och så är det bara...
Ett jobb är ett jobb och privat är privat men det ena styr ändå det andra.
Over and out...
jag kan i min vildaste fantasi inte få ihop allt som sker med hur folk tänker.
Vissa, de flesta, spelar ett personlighets-spel på jobbet men alla borde känna till sina gränser.
Det finns saker man inte säger eller gör, saker man håller för sig själv och saker man inte ens ska tänka.
Men i vilket fall så ska man tänka sig för och fundera innan man agerar.
Det finns inga hemligheter på ett mindre företag, för alla vet allt om allt och alla och så är det bara...
Ett jobb är ett jobb och privat är privat men det ena styr ändå det andra.
Over and out...
